Det har tagit lång tid och flera olika sätt att dansa Bodapolska, innan vi hittade den stil som vi nu föredrar. Det var under instruktionerna före lördagsdanserna på hembygdsgården i Orsa, som vi hittade fram till den bodapolska som vi trivs bäst med. Stilen är guppig, med dubbelgung i omdansningen.

Trots att polskan inte alls är lik hambo, så är stegen tillräckligt lika för att jag i början hade svårt att frigöra mig från att dansa hambo. Genom att påbörja ettan med ansiktet nästan bakåt och ryggen nästan framåt i dansriktningen, och att utföra hela vridningen på taktslag ett på höger klack, och att se till att denna vridning är så lång att när höger fotsula sätts ner så är kavaljeren vänd rakt framåt, har man lagt grunden för att frigöra sig från hambons steg.

Det andra problemet uppstod när höger fotsula satts ner. I en tidigare danskurs hade sagts att "lagt kort ligger", dvs eftervridning bör ej ske på höger fotsula. Den omedelbara reaktionen på det rådet var att sluta vrida på foten medan kroppen fortsatte sin vridning, något som höger knä inte alls kunde tolerera. Det dröjde faktiskt ganska länge innan jag insåg den uppenbara lösningen på det problemet..

Om eftervridning ej ska ske på höger fotsula, måste man på taktslag två gå rakt framåt och flytta över vikten till vänster fot, och omedelbart lyfta högerfoten. Därefter sker den fortsatta vridningen på vänster fotsula. 

Det känns som man vrider ett halvt varv på vänster fotsula, men i praktiken är det kanske mellan ett tredjedels och ett halvt varv. Man vrider alltså på vänster fotsula i stället för höger. Att försöka utföra vridningen i höger knä är dels mycket obehagligt, dels fungerar det ändå inte.

För att detta steg ska lyckas, ställs höga krav på damen. Helst vill man som kavaljer inte dra damen med sig, damen ska komma med kavaljeren framåt och uppåt av egen fri vilja. 

Mitt intryck är att för att damen ska kunna utföra denna rörelse måste hon dels på taktslaget innan se till att hon fortsätter vridningen på sin vänsterfot, vridningen får egentligen aldrig avstanna. Dessutom måste hon under och efter denna vridning se till att hon har sin vikt framåt, så att hon har balans för att omedelbart själv ta ett ganska kraftigt steg framåt och uppåt. 

En del av problemet om dam och kavaljer ej utfört sina delar av vridningen före taktslag tre, liknar det som kan uppstå i orsapolskan om vridningen fortfarande pågår, det finns det en gyroeffekt som stabiliserar paret och gör att steg tre ej enkelt kan tas i dansriktningen. 

Till skillnad från de flesta andra danserna tycker jag att man som kavaljer inte kan hjälpa damen med denna vridning, om hon inte själv har vridit klart eller har bakvikt efter vridningen så måste man som kavaljer dra kraftigt för att kunna ta ett steg bakåt, något som varken dam eller kavaljer uppskattar.

En sak som också är ganska självklar när man tänker efter, är att vi jordbundna varelser måste komplettera en rörelse uppåt med en rörelse neråt.

När man får instruktion att utföra en uppåtrörelse, kan det därför vara en bra idé att mentalt komplettera denna instruktion med en rörelse neråt i momentet före eller efter uppåtrörelsen. I Bodapolskan upplever jag att det är en rörelse uppåt i början av första och - i ännu högre grad - i början av andra taktslaget.

Bodapolskan är en svår polska, och kräver också god balans. När den fungerar är den härlig att dansa, och kan också dansas med tät fattning.

Bifogade video visar hur vi brukar dansa vanlig bodapolska och Boda enbenspolska.

Vårt sätt att dansa Orsapolska verkar inte alltid att uppskattas av de polskeinstruktörer vi varit på. Eftersom Orsapolskan, dansat på vårt eget sätt, är vår absoluta favoritpolska, har vi valt att då så erfordras slå dövörat till.

Också Orsapolska tog det lång tid för oss att komma underfund med, och vi tycker absolut inte att det är någon lätt polska. 

De första lärdomar som gjorde att det började kännas bättre, var dels och återigen instruktionerna i Orsa, att som kavaljer låta bli att knäa (niga) på höger ben, dels att på taktslag tre ta ett ganska långt steg med höger fot snett bakåt. 

Att låta bli att niga som kavaljer är mycket svårare än det låter, och det är relativt vanligt att man ser dansare som utför denna nigning. Anledningen till att man som kavaljer vill niga är nog att damen tar ett steg bakåt till sin vänstra klack och samtidigt lutar sig något bakåt, och då lätt kan få övervikt och obalans. Genom att böja på höger knä kan man då som kavaljer få kontroll på situationen och hålla emot i rörelsen, men förstör samtidigt karaktären i Orsapolskan.

Alla goda ting är tre, och det bör därför även gälla polskan. Den tredje delen i denna polska som gjorde att det lossnade, var att ha en mycket tät fattning. Med denna täta fattning vinner man för det första möjligheten att utföra en snabb och smidig vridning mellan taktslag tre och ett. 

En förutsättning, enligt vår uppfattning, för att den fina vägningen i Orskapolskan ska kunna utföras, är att damen i stort sett kan kliva rakt baklänges på taktslag ett.

Om man fortfarande håller på och roterar då, skapar gyroeffekten av rotationen en oönskad stabilitet, som gör att man inte får in den fina känslan av att väga framåt/bakåt i polskan.

Den andra positiiva effekten av den mycket täta fattningen är att paret bara får en gemensam rörelse, i stället för två individuella.

Vi har hört instruktörer som ej anser att man som kavaljer ska följa med framåt med damen, eftersom damen utan nigning och med tät fattning kan få en känsla av att ramla bakåt, ungefär som en flaggstång fälls.

 Detta är, om det känns okontrollerat, obehagligt för damen, eftersom hon inte kan ta emot sig eller skydda sig genom att flytta den fot hon redan står på. Kavaljeren kan dock ha denna situation under kontroll, eftersom han när paret börjat luta en aning lätt kan ta emot både sig själv och damen med sin vänsterfot. 

Det krävs dock att paret är samdansat, så att rörelsen bara blir lagom stor, och damen känner sig trygg i rörelsen.

Vi tycker att just denna momentana obalans är det mest njutbara i polskan. För att rörelsen ska bli behaglig måste både dam och kavaljer utföra sin vridning mellan taktslag tre och ett snabbt, så att vridningen i stort sett är slutförd innan damen ska kliva bakåt.

Detta sätt att dansa Orsapolska är inte särskilt enkel att utföra, det krävs god balans och samdanshet. Oftast måste man dansa en stund för att finna danspartnern och balansen inom paret.